Sensationell historisk upptäckt:
den okände svenske kungen Carl I Pettersson!

Han var oerhört stark, rik som ett troll och kung i Söderhavet. Alla känner Pippis Långstrumps pappa, men det fanns också en förebild i verkliga livet. Sjömannen Carl E Pettersons släktingar kan fortfarande berätta om hans äventyr.

Här berättar vi den otroliga historien om verklighetens Efraim Långstrump.

”Stundom är verkligheten underbarare än sagan.” En tidningsartikel från 1924, publicerad i tidningen Allsvensk samling, inleds med de orden. Artikeln finns på Världskulturmuseet i Göteborg, varsamt arkiverad tillsammans med brev och fotografier som Carl Emil Petterson skickat till Sverige från Söderhavet. Pappersarket är gulnat och skört, bilden blek. De framträder ändå tydligt: Kung Carl I med sin fru Sindu och två av deras nio barn, som alla fick svenska namn: Elsa, Villy, Hans, Anna, Erik, Karl ...

Egentligen hette han Carl Emil Petterson och var född i Sollentuna. Carl var bara 17 år gammal när han 1892 mönstrade på ett fartyg för att se sig omkring i världen. Det blev tufft, skeppsbrott följde på skeppsbrott. Men på juldagsmorgonen 1904 var det slutseglat. Pettersons fartyg rände in i ett korallrev utanför Nya Guinea, sprang läck och försvann i djupet och han spolades upp på den lilla ön Tabár utanför Papua Nya Guinea.

Enligt tidningsartikeln beboddes ön av ”en vild stam kannibaler”, men Petterson klarade sig hur som helst undan grytorna. Så småningom förälskade han sig i hövdingens dotter Sindu, som han också gifte sig med. När hövdingen dog fick Calle, helt naturligt, ta över tronen och kungariket. Den skeppsbrutne svensken efterträdde sin svärfar som öns ledare och utropade sig till kung Carl I Petterson av Simberi. 

Ön kallas också Fischer Island och om du lyckas hitta den på kartan (det är en liten liten prick bland många andra små prickar öster om Nya Guinea) så upptäcker du att den är nästan helt rund och bara mäter ungefär en mil i diameter.Som statschef kontrollerade Petterson landets guldfyndigheter och eftersom han samtidigt ägnade sig åt lyckosamma affärer i kokosbranschen kunde han också leva som en kung.

  - Calle gjorde sig väldigt omtyckt. Lokalbefolkningen var annars vana vid att de vita behandlade dem väldigt illa, och det förekom många otrevliga former av förtryck, berättar John Erik Eleby.
Carl E Petterson var hans farfars bror, en person som det talades mycket om i släkten. Likheten med Pippis pappa är något som han först på senare år kommit att tänka på. Joakim Langer, son till Pekka Langer, gjorde ett radioprogram om saken efter att ha hittat en notis i sin fars gamla klippböcker. Notisen berättade om Carl E Petterson, sjömannen som flöt iland på en Söderhavsö, hittade guld, gifte sig med hövdingens dotter och så småningom blev kung. Precis som Pippis pappa.

Han blev ju bokstavligen ”negerkung”, som det står i böckerna, och var periodvis väldigt rik. Dessutom var han stark och kraftig, säger John Erik Eleby.

Calle blev plantageägare på ön och fick nio barn med hövdingadottern Sindu. Han gick under smeknamnet ”The strong Charley” och ryktet säger att han en gång ska ha lyft upp en officerare på raka armar och slängt honom i en hibiskusbuske, efter att officeraren uppvaktat hans hustru för närgånget. Både Carl och hans två bröder var kända som starka, vilda och äventyrslystna. 

Drottning Sindu dog 1922 och samma år begav sig kung Petterson hem till Sverige för att söka sig en ny hustru - "en vit och helst svensk kvinna, villig att upphöjas till prinsessa och vara hans ledsagarinna för de återstående livsdagarna".

Carl, som nu var 47 år, hade inte satt sin fot i Sverige på tjugo år, men gjorde omedelbart succé i Stockholms sällskapsliv och omsvärmades snart av giftaslystna damer. Kanske till stor del beroende på att han i pressen beskrevs som "en utomordentligt präktig och rejäl man, därtill glad och trevlig med ett oförbränneligt humör." Att han dessutom var mångmiljonär gjorde ju inte saken sämre.

Paret förlovade sig på Hotel Hospits i Stockholm i slutet av oktober 1922. Några dagar senare reste de till Hamburg där de vigdes av den svenske sjömansprästen. Därefter fortsatte färden till det exotiska Simberi, där Pettersons alla små prinsar och prinsessor väntade. Jessies egna barn i ett tidigare äktenskap, 17-åriga Margit och 18-årige Otto, stannade dock kvar i Sverige.

Den forna kamrershustrun från Gävle trivdes utmärkt i sin nya roll. I ett brev till en av sina bröder berättade hon om den fantastiska blomsterprakten och "det underbara folket i solens rike där krig, mord och avundsjuka är helt okända begrepp".

Men faror lurar även i paradiset. Jessie insjuknade i malaria och på våren 1935 reste hon hem till Sverige i hopp om att bli botad. I stället blev hon allt sämre och efter ett par månader avled hon på ett privat sjukhem i Stockholm. De släktingar som samlades runt hennes dödsbädd har berättat att den juvelprydda Jessie var drottninglik in i det sista. Och att hon bokstavligt talat dog med guldkronan på huvudet.

- På 1930-talet var det en hel del skriverier i pressen om Calle, bland annat när han sålde sin plantage. Om Astrid Lindgren läste dem och fick idén till Pippis pappa därifrån kan man ju bara spekulera i, men det är onekligen väldigt mycket som stämmer, säger han.

Boken Pippi Långstrump i Söderhavet skrevs 1948. Då hamnar Pippi på Kurrekurreduttön tillsammans med Tommy, Annika och pappa Efraim. En av öarna i närheten av Tabár heter också Kurudu.

- Nu ska man ha klart för sig att när det gäller litteratur om Söderhavet och fantastiska berättelser så är det här inte den enda. Det fanns väldigt mycket annat som Astrid kan ha inspirerats av också, säger Hélena Regius, antropolog som forskat i flera år om Carl E Petterson och andra svenskar som emigrerat till Söderhavet.

1992 jobbade hon på Etnografiska museet i Stockholm och fick i uppgift att dokumentera samlingar från framför allt Papua Nya Guinea. Då stötte hon först på Pettersons namn och året därpå åkte hon till Tabár för att se om någon av urinvånarna mindes honom. Det gjorde de.
- De upplevde att han var som en stor och snäll björn och väldigt annorlunda mot andra vita. Men också att han var aningen alkoholiserad. Så lite var det nog som Pippi sjunger: ”Tusen gastar på död mans kista och en flaska med rom”, säger Hélena Regius och skrattar.

Petterson hade nära kontakt med göteborgaren Ragnar Fleege, redaktör för tidningen Allsvensk samling. Till Fleege skickade han många av de brev och kort som i dag finns bevarade på Världskulturmuseet. Dessutom översände Petterson skeppslaster med malanganfigurer, träfigurer som lokalbefolkningen tillverkade i samband med någons begravning.

Breven är skrivna på förtryckt brevpapper, märkta med ”Maragon and Baramnida Plantations”. Med sirliga bokstäver berättas om det äventyrliga livet på ön, men mellan raderna skymtar en närmast kronisk hemlängtan. Petterson skriver om hur han saknar ”gamla Sverige” och att han drömmer om att flytta tillbaka en gång. Så blev det aldrig eftersom Petterson dog innan han hann göra verklighet av sin dröm. Men hans liv och äventyr fängslar och fascinerar fortfarande.

- Just nu jobbar jag med manuskriptet till den bok som Joakim Langer och jag skriver tillsammans. Filmen om Pettersons liv kommer väl också så småningom. Colin Nutley har skrivit på att han är intresserad av att göra den, berättar Hélena Regius.  

Och om nu Carl Emil Petterson och Efraim Långstrump anses vara samma person - så är det väl inte så djärvt att dra slutsatsen att Pippis mamma där uppe i himlen hette Jessie och kom från Gävle.

Källa: (bl.a.) Göteborgs-Posten 28 juli 2002, Arbetarbladet i Gävle 11 november 2001